Höjdpunkt ur ett bottennapp

Det blir inte alltid som man tänkt, men ibland faktiskt mycket bättre. Som på vägen ner genom Europa senast.

I boken skriver jag om höjdpunkter och bottennapp. Till exempel, när man går av tåget i en liten stad nånstans sent på kvällen, allt är kolsvart och inte en kotte borde vara ute men det hela slutar så mycket bättre än man kan tro.

Som igår. Efter ett dygn på olika tåg ville jag ändå ta mig så långt jag kunde mot Frankrike och hade hittat ett billigt boende för att sova några få timmar. Enligt hotellsajten fanns ett hostel i backen precis ovanför stationen i Lugano, de verkade ha rum.


Klev av halv tolv och gick upp åt andra hållet mot alla andra. Bara en gubbe stod mitt i gatan men kom snabbt upp till en stor gammal villa, djupt inbäddad i en egen liten park. Första dörren ledde rakt in i en sovsal, receptionen var på framsidan, ännu några trappsteg upp. 


Två kvinnor tog emot och den yngre var grymt imponerad över att jag åkt tåg ända från Sverige. Tittade på mig som om jag vore en äldre inkarnation av Greta men nu vet även Gianna att det är möjligt. Den äldre sa buona sera, vi har tyvärr fullt.

Men va fan cu…?!

Fast vi har faktiskt en ledig säng som ni kan ta. Benvenuta!

Sov några timmar som en sten i min överslaf bland femton andra snusande människor, 98% under 26 år. Vaknade, gjorde morgontoalett och gick ut.  Och där öppnade sig något helt annan är gårdagens mörker. Kvittrande fåglar, rosenbuskar i blom och hela Schweiz som ett jäkla vykort i en magisk soluppgång över de höga bergen runt Luganosjön, omöjligt att fånga på bild. 


När chocken lagt sig njöt jag av de fyra minutrarna nedför backen till stationen, kände lukten av nybakat bröd men hallucinerade om en riktigt god italiensk kaffe, som borde finnas där nånstans.

Missnöjd med en maskinkaffe från Bretzelkönig  men koffein måste jag ha. Tog rulltrappan upp till spår ett, där mitt tåg skulle avgå ifrån. Tillbaka upp i friska luften flödade solen in, propra damer och herrar i alla åldrar vände näsan mot himlen en minut, putsade sina solglasögon och hälsade på sina pendlarkompisar. Och se där: Caféet. Det som finns på varje station och som dygnet runt är fullsmockat av folk som fogligt väntar i kön till den oerhört barska signoran, som granskar varje gäst noga över kanten till dina läsglasögon i snöre och som regerar över kaffemaskinen.

Buon giorno signora, uno caffé doppio macchiato, per favore.


Så beställer man kaffe och så får man ett kaffe, som möjligen var ännu godare än det i Ventimiglia.

Bara några timmar senare hade jag dessutom förmånen att få jämföra, efter att ha passerat Milano, Poslätten och italienska rivieran först. Resultat: oavgjort.

Buona giornata☀️

PS. Anmäl dig dig releaser och förbeställ boken via länk i profilen. Blir också en AW med Rivieraklubben på stranden Plage Beau Rivage i Nice den 3 juni kl 18🥂. Kom!

#languedocinomräckhåll #languedoc #languedocroussillon #occitanie #skandoc #skandinaverilanguedoc #svenskarilanguedoc #southoffrance #tågtillmedelhavet #medelhavet #rivieraninomräckhåll #tågsemester #togrejser #interrail #nattåg

Skriv upp dig på nyhetsbrevet!

Fortsätt gilla, kommentera och dela våra sidor vidare, på Facebook och Instagram eller på #languedocinomräckhåll och #rivieraninomräckhåll. Prenumera gärna på nyheter och tips, vi lottar ut ett ex av boken varje månad!


Här kan du beställa dina signerade ex av böckerna Languedoc inom räckhåll och Rivieran inom räckhåll. De finns självklart också att köpa på också Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel. Plus att låna på många bibliotek, be dem gärna köpa in annars!

Bon voyage?

Författare: Maria Unde Westerberg

Maria här, som gör vad jag kan för att sprida sol och en fläkt av både tåglivet och det franska till fler. På den här bloggen samlar jag saker från olika delar av det jag gör, med målet att få flera att våga lite mer. Till exempel att hoppa på tåget, bokstavligt och bildligt. Vad längtar du efter?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.