Eleonore av Akvitanien – medeltidens mäktigaste kvinna

Av Carcasonnes ”Fem söner” till borgar och citadell vid Pyrenéernas fot är Aguilar den idag kanske minst omtalade. Så varför ska man åka och titta på ännu en gammal borg i ruiner? Ett skäl så gott som något, är för att påminna oss om katarernas och hela den medeltida riddarlyrikens, musikens och högkulturens musa. Låt oss introducera medeltidens mäktigaste kvinna: Eleonore av Akvitanien. 

Chateau Aguilar

Maktspel på högsta nivå 

Att hela Sydfrankrike kryllar av befästa städer, borgar och gamla akvedukter som alla stått där i minst tusen år är ändå ganska trösterikt i dessa tider. Pest, kolera och covid-19 är sånt som kommer och går, liksom hårt drabbande naturkatastrofer och inte minst, allehanda maktspel. Mest mellan kungar, påvar och krigsherrar, men det finns även kvinnor som satt sina avtryck. Medeltidens kanske mäktigaste hette Eleonore av Akvitanien 

Hennes pappa Vilhelm X var kung av Akvitanien, som bestod av i stort sett hela västra delen av nuvarande Frankrike. Redan han visade på sin tid stort stöd för den religiösa gren av katarerna som kallades albigenserna, som hade sitt starkaste fäste i Sydfrankrike under hela elvahundratalet.  

Medeltidens mäktigaste kvinna, Eleonore av Akvitanien
Medeltidens mäktigaste kvinna, Eleonore av Akvitanien

Vid tretton års ålder dog pappan och lilla Eleonore giftes bort med den franske kungen. Med det blev hon drottning av såväl Frankrike och Navarra samt Akvitanien, eftersom enda brorsan också hade dött. Eleonore var en duktig diplomat som inte väjde för vare sig maktkamper eller äventyr. Hon lät sig inte manipuleras av kungens familj och stärkte snabbt sin egen ställning, samtidigt som hon själv hängde med på olika korståg till Orienten och Palestina. 

Ryktet går att ett av hennes barn i själva verket var son till den arabiske härskaren Saladin. Hur som helst tröttnade hon på den franske kungen. Begärde skilsmässa officiellt av för nära släktband, inofficiellt för att han var för tråkig i sängen, och gifte om sig med kungen av England. Vips var hon drottning av hela västra Europa, från Spanien upp till Skottland. Av hennes sju barn med honom är Rikard Lejonhjärta den mest kända.  

Katarernas och trubadurernas beskyddare 

Eleonore var stark anhängare till katarerna och förmodligen den som bidrog allra mest till den medeltida högkultur som stod på sin topp under elvahundratalet. I Sydfrankrike kallades de Albigenserna, och hade starka influenser både från de bysantinska lärorna och hinduismen, liksom från morerna som hade påverkan långt upp i Frankrike. Allt de gjorde var en hyllning till kärleken och framför allt till kvinnan, till friheten, men också till vetenskapen. Man badade gärna ångbad, kvinnor och män, unga och gamla tillsammans och naturligtvis utan kläder.  

Bland det allra viktigaste var att uttrycka sin ridderlighet istället för sin liderlighet, och allra helst genom musik och poesi. Språket var provencalska, “langue d’Oc, eller occitanska som det också kallades. Lyriken och trubadurerna spelade en oerhört viktig roll för berättelserna, som vi ju faktiskt kan ta del av än i dag.  

Tubaduren Bernart de Ventadorn
Tubaduren Bernart de Ventadorn

Mest känd av alla trubadurer är Bernart de Ventadorn, som skrev medeltidens mest kända poem till Eleonore, “Min själ är rusig”. Om det var under tiden han var hennes älskare eller efter att hon övergivit honom för en yngre förmåga låter vi vara osagt. Andra som fört det arvet vidare är Petrarca som Dante Allegieri med sitt Inferno, bägge starkt influerade av den tidiga riddarlyriken. Även vår egen Evert Taube var mycket förtjust i de medeltida trubadurerna och fördjupade sig grundligt i deras historia. Det kan vi läsa om till exempel i hans bok Vallfart från 1955.  

Påven slår tillbaka på blodigaste sätt 

Själv överlevde Eleonore såväl sina äkta män, älskare och nästan alla sina tio barn. Till förtret för både den dåvarande franske kungen som påven i Rom. De måste bägge två verkligen ha hatat både henne och allt hon åstadkom. När Eleonore år 1204 dog vid åttio års ålder satte de igång att gemensamt samla sina styrkor. Fyra år senare gick de till attack mot hennes släkting Raymond IV i Toulouse, vilket var inledningen till inkvisitionen och ett av de blodigaste korstågen i hela historien.  

Simon de Monfort
Den grymmaste av alla korsfarare, Simon de Monfort

Var kommer då vår borg Aguilar in i det hela? Jo, under själva katartiden var det en ganska oansenlig utpost mot Pyreneerna, ägd av riddarfamiljen Termes som mest höll till i sina andra slott. Med invkisitionen blev de utkörda, eftersom påven och kungen var tvungna att belöna de riddare som slagits för dem i takt med att de brände ner albigenserna både bildligt och bokstavligt. Under ett antal år hette herren på Aguilar därför Simon de Monfort, som fick borgen som tack för trogen tjänst under belägringen av Carcasonne. Men år 1241 kom den rättmätige ägaren, Olivier de Termes och upplät i hemlighet stället som skydd åt katarer på flykt, medan han själv var på resor och korståg i det Heliga landet ihop med kungen.  

Som den riddarborg vi tänker oss 

Riddarborgen Chateau Aguilar
Riddarborgen Chateau Aguilar

Under de århundraden som gick byggdes borgen på som frodigt fort med gott skydd för både soldater och bybor, i försvar mot alla spanjorer som utgjorde det senare hotet söderifrån. Så tjänade borgen väl som en av vaktborgarna “Les cinq filsde Carcasonnes”: PeyrepertuseQuéribusMontségur , PuilaurensTermes och vårt Aguilar 

Efter den spanska-franska freden år 1659 fick den, liksom de flesta andra gamla borgar, förfalla i ruiner fram till efter andra världskriget. Då fick även Alguilar statligt skydd som minnesmärke.  

Till dess fördel och ett annat skäl till besök, är att den är något mer lättillgänglig än de mer spektakulära granncitadellen i närheten. Vägen från grannbyn Tuchan går nästan ända fram genom vinodlingarna på bergets sluttningar och du kan skymta både huvudborgen och dess sex rejäla torn i muren på långt håll. Och även om det är ganska nedgånget ännu, ser det definitivt ut som de riddarborgar vi byggt i lego ihop med ungarna. Med lite fantasi och en god picknick vajar fanorna än idag, plötsligt blir varenda stenbumling intressant!  

Den här artikeln är också publicerad på Escapat Magazine. Gå genast in och beställ vinet du behöver inför sommarkvällarnas oväntade besök.

Här kan du beställa dina signerade ex av böckerna i Inom räckhåll-serien, miniguider, kurser och den magiska tvättsprayen. Böckerna finns självklart också att köpa på också Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel. Plus att låna på många bibliotek, be dem gärna köpa in annars!Ja tack, gärna tips och resenyheter om tåg och Rivieran!


 

Författare: Maria Unde Westerberg

Maria här, som gör vad jag kan för att sprida sol och en fläkt av både tåglivet och det franska till fler. På den här bloggen samlar jag saker från olika delar av det jag gör, med målet att få flera att våga lite mer. Till exempel att hoppa på tåget, bokstavligt och bildligt. Vad längtar du efter?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.