Stanna på mer än bara lunch i Lyon

Vilken rutt ni än väljer genom Frankrike så ska ni definitivt stanna till i Lyon, denna underbara världsarvsstad där floderna Saône och Rhône möts. Traditionellt en industristad och en gång i tiden känt för sina otaliga sidenväverier. Idag gastronomisk världshuvudstad, tack vare stadens son och alla kockars mästerkock, Paul Bocuse. Men också så mycket mer. 

Med tåget norrifrån är det värt att ta den lite långsammare men mycket finare rutten med lokaltåget från Basel via Biel och Bern längs Genevesjön. Väl framme i Lyon, ställ in väskorna i consignen på utsidan av tågstationen Part Dieu och därifrån, gå raka vägen till Les Halles Paul Bocuse. Saluhallen tillägnad stadens son och kockarnas kock ligger bara tio minuters promenad bort. 

Ungefär samtidigt som textilindustrin la ner på sjuttiotalet växte en ny global affärselit fram. Paul såg att affärsmännen ville ha något nytt och i takt med tiden förädlade han de gamla recepten, presenterade dem på ett nytt sätt, med rena råvaror och sparsmakade men vackra uppläggningar. Mère Brazier blev senare den första kvinnan i Frankrike som belönades med tre stjärnor i Guide Michelin. Paul tog arvet ut i världen, alla älskade hans rätter, et voilá: det nya franska köket var fött. 

Redan före halv tolv är det fullt av en salig blandning lokala damer med fluffiga hundar, hipstergäng och bankfolk i kavaj i saluhallen. Nästan varje handlare har också egen restaurangdel eller åtminstone några barstolar längs disken. Jag undviker helst kött men ibland kan jag inte stå emot och särskilt inte i Frankrike. Och absolut inte om man är nästan som hemma hos Monseiur Paul själv. 

Efter lunchen hos Les Garcons Boucheur behöver i alla fall jag aldrig leta mer. Min steak frites på helt igenom lokala råvaror var rena himmelriket. Liksom halvlitern med dagens rödtjut, Café Gourmanden till dessert… 

Med en bit av lyonspecialiteten tarte aux pralines roses, en rejäl sked ljuvlig crème brûlée, en len liten hallonpannacotta och en bit varm, rinnande chokladfondant med vispgrädde. Le petit café kom strax efter. Ulf nöjde sig med dagens ost och sista slatten vin som var kvar efter de godaste steak frites vi ätit, nånsin. Notan? Kanske kom vi upp i 25€ var, på sin höjd.

Alla bör hur som helst se till att få tid för en promenad. I närheten ligger parken Tête d’Or men fortsätt för all del längs gatorna med höga slanka lindar och plataner, längs floderna Rhône och Saône och och över halvön mellan dem som utgör själva stadskärnan. Luftigare än Paris, mer kontinentalt värdigt än Nice och Marseille. 

Det som ser ut som ett Eiffeltorn på kullen ovanför Saône var tydligen inspirationen för det i Paris. Liksom  det högre tornet i Paris byggt i fackverksteknik med stadiga järnbalkar, liksom det högre tornet i Paris och en rad vackra järnvägsstationer runt om i Europa. Här är det helt enkelt en telemast, stillsamt vakande högst uppe på berget med basilikan, Ta linbana eller en promenad upp och njut av bästa utsikten över hela Lyon. 

Strax nedanför och närmast vattnet ligger gamla stan. Där vimlar det fortfarande av traboules, hemliga dörrar, lönnpassager och gränder som användes flitigt under andra världskriget. Lyon var centrum för motståndsrörelsen vid den tyska ockupationen under andra världskriget. Då blodigt allvar, nu kul för alla som gillade teveserien ”Allô allô ’emliga armén”. Och rena drömmen för barn i alla åldrar med upptäckarglädjen i behåll. Skaffa en turistkarta, där är de hemliga passagerna utmärkta med streckade linjer.

Men bästa sättet att få en trevlig överblick av stan är förstås från floden. Sightseeingbåtarna går från en av broarna mellan halvön och gamla stan. Först brukar de åka norrut, där man har en bra vy upp mot kullen Croix-Rousse, där silkesindustrierna blomstrade från 1700-talet och framåt. Förr en i högsta grad levande stadsdel med stora områden av arbetarbostäder i många våningar. Idag populära hipsterkvarter där man också finner många av de yngre och mer innovativa kockarna, designerbutiker i olika krypin och fasader målade av graffitikonstnärer.

Sedan vänder båten och åker söderut, så att man kan spana in den nya, spännande stadsdelen Confluence. Den sankare delen av halvön längst söderut, var tidigare mest glesa magasin och lagerlokaler. Idag är de omgjorda till bostäder, hippa kontor och nya kulturinstitutioner, plus omgivna av nya arkitektoniskt fantastiska skapelser. Mest originellt är kanske Musee de Confluence, som ett rymdskepp precis vid bron som förbinder halvön med stan och hela Provence söderut. 

Båtarna passerar ett antal pråmar längs kajen vid stadsdelen Perraches. Många av dem erbjuder numera boenden via Airbnb. För den som vill stanna över kan vi även varmt rekommendera Hotel Elysée. Jättegulligt litet ställe med bra pris och perfekt läge intill Place Bellecour, det stora torg som är själva hjärtat på halvön och där restaurang- och barlivet pulserar som mest. En massa trevliga ställen hittar ni dels på gatorna runt torget, dels på Rue Mercière, strax ovanför.

Bon voyage!