Bienvenues à la Gare de Nice Ville
Till Rivieran och Nice har alla kommit med tåget, ända från det att järnvägen byggdes. Tack vare ryske tsaren kan vi dessutom sedan 1867 till idag anlända ståndsmässigt. Han var vänlig nog att leja in arkitekten Louis Bouchot att bygga denna ursnygga tågstation, god nog att ta emot hela följet som varje vinter kom åkande hela vägen från Sankt Petersburg.
I slutet av samma sekel var det Englands drottning Viktorias tur att göra an, med tusen tjänare och stort pompa och ståt. Hon älskade Nice och kom troget så länge hälsan tillär, med lyxtåget The Calais-Mediterranée Express. Det franska namnet på samma tåg var Le Train Bleu, liksom den ljuvliga restaurangen med samma namn på Gare de Lyon där alla måste titta in på en drink varje gång man passerar förbi.
Även svenske kungen Oskar II tog tåget ner då och då, medan hans son, kung Gustav V, var en betydligt mer både regelbunden och långvarig gäst. Hemma sa han att han skulle till Rivieran och vila upp sig. I själva verket tog ”societetssäsongen” härnere full fart när han kom och dog ut när han åkte. Frun, svenska drottning Victoria, hon hängde på Capri med sin älskare doktor Munthe. En av deras söner, prins Wilhelm, blev kvar och bodde i Chateau Èza, idag hotell och värd varenda euro för ett besök. En kaffe räcker väldigt långt med den utsikten.
Efter andra världskriget kom nya expresståget Le Mistral, som ny juvel i kronan av SNCFs expresståg. Det rullade mellan Paris och Rivieran till 1982, när det nya snabbtåget TGV rullade in på stationen i Nice för första gången.
Vid pianot på Gare de Nice Ville foto Maria Unde Westerberg
Spelar du piano? Slå dig gärna ner och klinka en stund. Som på alla större stationer i Frankrike finns ett piano, fritt för var och en att dra ett par låtar på. Vi längtar fortfarande efter att ta halv-tio-tåget mot Moskva en söndag, snart.
#rivieraninomräckhåll #PianoEnGare #tågsemester #garedeniceville #ilovenice
