Peyrepertuse, ett av Europas tidigaste hippiefästen? 

Där Pyrenéerna sträcker upp sina fingrar mot Frankrike dyker den ena gamla riddarborgen efter den andra upp, på strategiskt belägna klippor och halsbrytande bergstoppar. Men att citadellen i det här området från början ofta var en slags kloster, från en utbrytarsekt av kristna som slogs ner i ett blodigt korståg, det är ett mer okänt kapitel. Häng med till en av dem, katarernas praktcitadell Peyrepertuse. 

Ett mästerverk av balans och byggnadskonst 

Efter ungefär en timme på vindlande bergsvägar från Medelhavsvindarna i Pergignan mot Carcasonne,  kommer du till byn Duilhac-sur-Peyrepertuse. Där plötsligt, på högsta punkten i ett landskap genomskuret av bergsryggar, ligger ett av katarernas mest intressanta citadell, Peyrepertuse. Vaktborgen är ett svindlande mästerverk av balans och byggnadskonst, med den yttersta spetsen som ett spetsigt strykjärn ovanpå de lodräta klippväggarna. Branterna ger utmärkt termik för många skärmflygare och spektakulärt bakgrundsmotiv för vem som helst som vill vårda sitt instagramkonto.  

Man kan lätt föreställa sig en hel hoper riddare komma galopperande så flaggorna flaxar och dammet yr mellan kullarna. Men det vi känner som en romantiserad bild av korstågen var i själva verket ofta mycket blodiga krig. Riddarna blev utsända med uppdraget att slåss mot alla typer av hedningar, från det Heliga landet söderut till Estland inorr. Det vill säga varhelst den katolska överhögheten såg ett hot mot det de själva tyckte var den enda sanna kristna läran. 

Albigensernas levnadsglädje slås ner 

Ett stort hot i slutet av 1100-talet var att det fanns flera kristna utbrytargrupper som började bli alltmer högljudda. Det gemensamma namnet på dessa olika grupper var katarer. Den största gruppen kallades Albigenser och de hade sitt starkaste fäste just i våra trakter, i nuvarande Langedoc-Rouissillon och främst i staden Albi.  

Albigenserna var starkt kritiska mot både den krigslystne påven Innocentius III och hela katolska kyrkan. De trodde dessutom på två gudar, en ond och en god, och hade stora influenser från de tidiga bysantinska lärorna. Som i sin tur var starkt påverkade av hinduismen, vilket kan förklara deras positiva hyllning till kärleken, friheten, kultur och renlevnad samt inte minst, den dualistiska synen på kvinnligt och manligt. Vi skulle förmodligen snarast klassa dem som livsbejakande bohemer och tidiga hippies, dock grymt duktiga byggmästare med tanke på alla välbefästa ställen de fick till. Men det gjorde verkligen inte påven från sitt säte i Rom.  

Att katarer både här och var började mopsa upp sig blev ett allt större problem. 1208 tog påven därför franske kungen till hjälp och inledde det kanske blodigaste av historiens alla korståg. Hela städer och byar jämnades med marken och inkvisitionsdomstolar dömde albigenserna till att brännas på bål långt efter att det tjugoåriga kriget var slut, när staden Montsegur krossades 1244.  

Från hippiefäste till Jakobs stege mot gud 

Hur mycket katarerna i just vårt citadell ägnade sig att hylla kärleken, musiken, spännande svampar och det fria ordet kan vi ju inte veta. Vår undanskymda lilla borg uppåt klarade sig till 1242. Men de höll emot längre än många andra, så något mer än de lodräta klipporna måste de haft att luta sig emot. Kanske genom att de lyckades hålla lönndörren på norra sidan hemlig länge nog? Den är stängd idag men skyltar visar var öppningen fanns, dold bakom en klippa. 

Efter korstågen övertogs katarernas borgar och citadell av kyrkan och gavs som belöning till välförtjänta riddare. Så även vårt citadell och för att statuera exempel byggde man till den övre delen, med såväl kapell till heliga Sant-Marie, och en uthuggen trappa i sten till Sant Jordi. Det vill säga Jakobs gyllene stege mot den ende guden i himlen. Sedan kom ju pesten och en del av de gamla borgarna förföll.  

Fortifiering under fransk-spanska kriget 

Till nästa krig fyrahundra år senare, när Frankrike och Spanien slogs både med varandra och i stora delar av Europa. De gamla katarborgarna låg perfekt till men hade förfallit, alla rustades upp och fortifierades. Precis när det var klart upphörde det franska-spanska kriget. Spanien gifte bort en prinsessa till Frankrike och i hemgift fick ocks med sig hela Rousillion, vilket gjorde att gränsen flyttades en bra bit söderut. Med det var funktionen för både borgar och citadell borta och de föll ruiner igen. 

Så även Peyrepertuse, som började få lite kärlek igen först på 1900-talet. Citadellet är numera franskt nationalmonument och står på kö för att upptas som världsarv av Unesco.  Från parkeringsplatsen är det en kvarts ganska krävande promenad uppför knöliga stigar och ett antal trappor till själva slottet. En hel del av ruinerna är kvar men ändå. När du står där uppe på toppen som mistralens vindar smekt genom seklerna, med Medelhavet åt öster, de höga Pyrenéerna i söder och solen som gnistrar i rosévinet du just hällt upp till din medhavda picknick vid murkrönet. Då är det värt vartenda steg.  

Medeltidsfesten i augusti 

Störst av alla event vid Perepertuse är förstås Medeltidsfesten, som pågår intill och i själva slottet under ett par dagar i augusti varje år. Spektaklet bjuder skådespel och teaterföreställningar, trubadurer och medeltida hantverk, mat, falkenerare, hunduppvisningar och förstås, riddarspel. Under hela juli och augusti  är det guidad visning med skådespelare på franska, fredagar 14.30 och 17.00. Ta med solmousse, gott och vatten och riktigt bra skor.  

Ta sig dit och runt 

Den som inte har bil kan ta tåget till Perpignan och därifrån buss till Maury. Därifrån taxi, eller varför inte hyra elcykel?  Hela sommarhalvåret finns alla möjligheter att organisera sin egen utflykt i trakterna, med olika typer av cyklar, på vandring, klättring eller till häst. Kanske i kombination? Den ideella föreningen Aude cathar evasion samlar lokala arrangörer och bistår gärna med olika turer. Varma källor och vinprovningar finns förstås också.  

Fler borgar och Gula tåget i närheten 

Peyreptuse är känt som en av borgarna i området som kallades “Les cinq fils de Carcasonnes”, det vill säga en av borgen Carcasonnes fem söner. För fler utflykter i närheten kan vi rekommendera även de andra fyra, som ligger likadant till högt uppe på klippryggar: Quéribus, som höll ut i ytterligare elva år efter att Montségur föll, Puilaurens, Termes, och Aguilar. 

 Och när du ändå är i trakterna, då måste du också ta en sväng i öppna vagnar med det berömda smalspåriga järnvägen Le Train Jaune, Gula tåget. Med förbindelse från Perpignan går det från Villefrance du Confluent upp till Latour de Carol/ Enveitg nära Andorra på drygt ett par timmar. Turer dagligen året runt och oftar om sommaren.  

Den här artikeln är också publicerad på Escapat Magazine. Gå genast in och beställ vinet du behöver inför vårens karantänkvällar, som snart börjar öppna upp för oväntade besök!

Rosévinslåda 888 SEK Köp här >

Boken ”Rivieran inom räckhåll” kan du beställa på Bokus, Adlibris eller i din bokhandel. Till dig själv eller som present till tågälskaren, rivierabon och bästa kollegorna på jobbet. 

Fortsätt gilla, kommentera och dela våra sidor vidare, på Facebook och Instagram eller på #rivieraninomräckhåll. Prenumera gärna på nyheter och tips, vi lottar ut ett ex av boken varje månad!