I Vagabond om att resa i Europa

Hur är det att resa med tåg i Europa i pandemitider?  Är det ens möjligt? Går tågen? Hur sitter man ombord utan att riskera att smittas? Är restaurangvagnarna öppna? Är det munskyddskrav på stationerna? Per J Andersson på resemagasinet Vagabond var nyfiken och intervjuade mig om tågresan Stockholm-Nice och tillbaka om hur tågresandet i coronatider funkar (kopierat från Vagabonds webbplats, länk dit finns längst ner här).

Maria Unde Westerberg åker ofta tåg från Sverige till familjens semesterlägenhet på franska Rivieran, vilket hon bland annat skildrat i aktuella guideboken ”Rivieran inom räckhåll – med tåg till de bästa upplevelserna i södra Frankrike”. Jag intervjuade också Maria i januari i år om tågresor i Europa i Vagabondpodden (som ni kan lyssna på här!).

Maria, du kom just tillbaka från den senaste resan. Vilken väg tog du ner och upp igen?

– Jag försöker välja lite olika varje gång och utgår alltid ifrån hur jag vill sova och var jag vill äta lunch. Från Stockholm åkte jag först vanliga vägen via Köpenhamn och över Jylland till Hamburg. Den här gången ville jag ha nattåg så långt som möjligt genom Tyskland, för att få mycket sömn och slippa gå upp i ottan. Sedan ville jag ha lunch i Lyon, alltså åkta jag till Basel.

– Finaste sträckan är den med regionaltåg via Gèneve men det tog för lång tid så jag bytte först i Mulhouse, fick en snabb men god lunch i Lyon och kom till Nice exakt i tid, 18.39. Missade precis målgången på Tour de France första etapp men hann se solen gå ner i Medelhavet med ett glas rosé i handen.

– På hemvägen ville jag verkligen ha lunch i Paris och fick även en fin promenad längs Seine och en liten stund i baren på Le Train Bleu. Älskar normaliteten hos alla som sitter där och jobbar, pratar eller halvsover, som på vilken flygplatslounge som helst men tusen gånger vackrare och på alla sätt trevligare.

Lyssna på Vagapodden med Maria Unde Westerberg från januari i år:

Hur var det att åka tåg i Europa denna höst? På vilket sätt märker man smittskyddsrestriktionerna på tågen och stationerna?

– I stort, mycket mindre folk och väldigt noga med reglerna på både tåg och stationer, utom i Danmark där det var nästan fullt på tågen mellan flygplatsen ända till Odense.

– Överallt annars syns skyltar om avstånd och visa hänsyn, handsprit finns på många ställen, I Nice till och med på vanliga bussar. Det är ofta markeringar på golv, perronger och dörrar om var man ska stå och genom vilka portar man ska gå in eller ut. Överlag tycker jag folk håller avstånd väl, särskilt ombord på tågen. Men det är som här, några har full respekt och håller distans, många lever som vanligt och en hel del kindpussas med sina närmaste. Medan de unga verkar hålla ännu lite tätare ihop.

– I Nice gjorde man punktinsats just mot ungdomarna, max tio pers på stränder, i parker och som allmänna samlingar. I Marseille stängde man ner alla barer och restauranger helt i helgen. Vilket ledde till en mängd uppstyrda fester på studenthemmen istället, nya hål i väggen och barer som håller öppet i protest, gärna med lakan där det står: ”Stop la diktatur sanitaire” (ungefär: ”Stoppa smittskydsdiktaturen!”). 

– Munskydd, eller mask som det heter på alla språk, det har alla, eftersom det är påbjudet i kollektivtrafiken överallt. Ibland med höga böter, vilket märks, ibland mer hot som ingen tar på allvar. Kanske hälften bär den som man borde, de flesta har den lite under näsan eller hakan, på ena örat eller runt handleden. Hälften har tyg, resten engångs, troligen ingen som nånsin varken byter eller tvättar.

Går alla tåg som vanligt? Eller fick du intryck av att de glesat ut antalet avgångar?

– Alla tåg har gått som vanligt, såg inget som var inställt eller ens försenat på någon skärm, vilket jag aldrig varit med om innan.

Var kaféer och restauranger på stationerna och serveringarna ombord på tågen öppna som vanligt?

– På stationen i Hamburg fick jag fylla i en lapp för smittspårning när jag satte mig vid ett bord med mitt kaffe, på tågen i Frankrike måste man handla och äta maten sitta vid sin plats och inte stå i bistron. På SJ:s tåg får du ändå stanna i bistron, bara du sitter ner. För övrigt var allt öppet och förutom plexiglas här och var precis som vanligt. Inklusive fullt av rökare på lilla bierbaren Small Talk i Hamburg, precis där man kommer upp från Danmarkståget.

Om man ska ta sig från Sverige till södra Frankrike, vilket är då billigaste och smartaste biljetten? Vanliga färdbiljetter eller Interrailkort?

– Det blir nästan alltid billigast med interrailkort. Även om det nu är enklare att söka och boka biljetter i Europa så kollar jag varje gång för att jämföra priserna. Till Paris är på gränsen men även med kampanjer och erbjudanden lönar det sig med interrail hela vägen till Nice. Fyra resdagar räcker men jag brukar köpa fem, ifall jag får lust eller måste stanna till längs vägen nånstans.

Kan man boka alla sittplatser ombord. SJ har ju exempelvis spärrat vissa platser för att glesa ut antalet resenärer.

– Ganska oklart faktiskt. Både SJ och övriga tågbolag säger att de har spärrat vissa platser men reserverar sig för att det kan fylla på ändå. I praktiken verkar varannan rad vara spärrad, vilket gjorde att jag flera gånger faktiskt hade plats intill någon annan fast resten av vagnen var tom. Då kunde vi ju sprida ut oss själva, vilket alla gjorde väl. Det var nog bara en enda sträcka där det faktiskt var fullt, på eftermiddagståget ner mot Rivieran den fredagen jag åkte ner i slutet av augusti.

Mötte du några tågluffare på tågen där ute i Europa?

– Inte en enda, jag tror alla liksom jag hade jobb eller ärenden som inte kunde vänta. Vilket tyder på att vi tar Corona på allvar, vi kommer fortsätta resa men kan ta det lite lugnt ett tag.

Vad är ditt bästa resminne från den här senaste tågresan ner över den europeiska kontinenten i pandemitider?

– Åh, bäst är alltid att komma ner till havet i Nice och häpna över hur det kan ha den där färgen. I år hade några av de blå stolarna fått ledartröjornas färger från spektaklet Tour de France, som genomfördes under tre dagar från Nice med extremt stränga restriktioner.

– Men allra finaste resminnet den här gången var möjligheten att plocka druvor hos vår kompis Yohan. Han har precis köpt vingården Domaine Rabiega, som en gång ägdes av Vin & Sprit och behövde hjälp att bärga skörden, när deras vanliga proffsplockare inte kunde komma in Frankrike på grund av corona. Och kanske känslan av att kliva av tåget i Paris. För femtioelfte gången men lika underbart varje gång.

Av Per J Andersson

Läs hela intervjun i på Vagabonds webbplats här.